Leila.se
[ food and books for a sweeter life ]

Så började det

”För min del har det aldrig varit något snack – jag har alltid vetat att det är mat jag vill hålla på med. Jag växte upp i en matälskande familj där vardagens husmanskost eller snabba nerslag i kvarterets korvmoj varvades med långkok, brödbak och test av spännande recept på helgerna. Alla älskade mat, både att laga den och att äta den. - Så länge jag kan minnas har jag gärna hängt i köket".

 

"Positiva minnen förknippade med mat har säkert påverkat mig mer än jag anar. Jag tänker på sommarens grillmiddagar ute i Stockholms skärgård, eller att få vara med och vittja kräftburarna med min farfar en tidig augusti morgon.

– Eller var det kanske alla restaurantbesöken? Det åts gärna och ofta ute på lokal, både när vi var hemma i stan eller på en resa!

Bullbak testade jag tidigt. Älskade att prova nya recept och startade som sju-åttaåring bak-klubben Muffinsmaffian tillsammans med farmor och hennes granne, tant Elsa. Jag har fortfarande kvar min lilla receptbok från den tiden! Efter muffins och bullar, avancerade jag till varma mackor.

Jag och min bästis brukade gå hem och experimentera med olika varianter efter skolan. En del blev riktigt smarriga, - andra hamnade i kattens matskål… Jag tog varje chans att vara i köket. Bäst var att få hjälpa till när de vuxna lagade middag, som när min kompis pappa gjorde lammstek som han späckade med vitlök!

Fast allt handlade inte om mat när jag växte upp. Jag hade andra intressen också. Hästtjej blev jag tidigt. Så småningom blev det egen häst att träna och tävla med. Jag kan fortfarande känna den ljuvliga känslan av frihet i en morgonpigg vintergalopp över gnistrande snö! Det vägde lätt upp alla tunga skottkärror med hästskit jag mockade på vardagskvällarna efter skolan!
På sommaren, då blev det segling med farfar och farmor. Jag kan ju erkänna att det hände att jag lurade upp min kära farmor på däck för att själv få och styra och ställa i kabyssen!

Den dag jag insåg att man faktiskt kunde arbeta som kock var yrkesvalet givet! När jag gick ut restaurangskolan tre år senare tvivlade jag på att jag valt rätt. Jag hade inte riktigt insett vilket slit det är att jobba i restaurangkök och ett kort tag fick jag för mig att jag skulle börja jobba med inredning istället. Lyckligtvis kom jag på bättre tankar, och gick istället in för att lära mig mera och mest!

Efter några spännande år på några av Stockholms klassiska krogar fick jag mersmak. Så jag packade mina väskor, 21 år gammal och drog till New York för att jobba på den svenskägda restauranten Aquavit. Här hamnade jag verkligen i livets hårda skola! I USA är branschen ännu slitigare än i Sverige, så det var bara att kavla upp ärmarna!  Det var kort sagt skittufft men samtidigt otroligt utvecklande, både yrkesmässigt och på det privata planet.

När jag efter två år i New York kom hem till Sverige igen jobbade jag på några av Stockholms bästa krogar; Operakällaren, Fredsgatan 12 och Restaurangen, och vid det laget hade jag en gedigen utbildning och erfarenhet av allt från varmkök till restaurangkonditori. 1999 valdes jag till Årets kvinnliga kock.

Mitt matintresse sträcker sig längre än till själva maten, jag har alltid gillat att syssla med den estetiska biten och helheten av matupplevelsen. Därför bestämde jag mig för att starta eget och börja jobba med matfotograferingar. Jag fixade mat och rekvisita till fotograferingar, det blev mycket reklamplåtningar och ävan en väldig massa recept som jag skrev för olika uppdragsgivare. Det fick en massa uppmärksamhet i medierna, det ena gav det andra och snart stod jag och lagade mat i TV4s Nyhetsmorgon. Vilket i sin tur ledde vidare till ett eget matprogram, som blev flera matprogram, som blev ett antal kokböcker...

Ibland undrar folk hur jag orkar hålla ett så högt tempo. Men jag har liksom aldrig varit en sån som tänker att  ”– Det här fixar jag aldrig” utan är mer typen som säger ”– Klart att jag vill!”. Så har jag varit i hela mitt liv. Jag var en sån där unge som började gå redan när jag var tio månader och sedan har jag fortsatt att hålla ett högt tempo! 

Jag är övertygad om att för att göra något bra måste man ha en passion. En kärlek till det man gör. Annars orkar man inte. Min passion är att skapa vackra ting, med mat och i det som finns runtomkring måltiden. Det är de små detaljerna som gör det och även om jag inte skulle kalla mig själv perfektionist, är jag enormt noggrann i mitt jobb. Det måste man vara. – Om människor ska gå ut och handla råvaror och laga mina efter mina recept, då måste de vara riktigt bra!