Efter mycket pina är jag nu tillbaks i matchen. Fy bubblan vad de senaste dygnen har varit smärtsamma. Nu är jag bättre och pencilinet har börjat verka så jag mår mycket bättre nu. Nu ska jag njuta av vårsolen i helgen och av att kunna tugga min mat igen. Kanske till och med våga mig på att springa en löprunda imorgon för att fortsätta vägen mot milen. Värt att fira, eller hur?