Hej hopp! Senaste tiden har varit minst sagt intensiv i och med öppningen av min nya butik i Mood Sthlm och småbarnslivet som kräver mer av mig än någonsin. Min fyraåring är just nu inne i en svinjobbig period med trots kombinerat med en grym separationsångest och rädslor för det mesta. Han är liksom som en liten ”Papphammar” på speed samtidigt som han absolut inte vill gå till förskolan. Han är heller inte så sugen på att sitta still vid bordet eller äta med bestick, leka stillsamt i sitt rum finns inte på kartan utan det är fullt ös inom 2 meters radie från oss konstant. Detta pågår samtidigt som den lilla gangstern har blivit mer och mer rörlig och inte bara går nuförtiden utan småjoggar och river fram prylar i lådor och klättrar våghalsigt på allt man kan. Vi har just varit en vecka på fjällsemester men vet faktiskt inte om jag är tröttare efter resan än jag var när vi åkte…. Ibland önskar man att man kunde ta ett ”superwomanpiller” som gav en de där superkrafterna man saknar för tillfället. Här kommer ett par snapshots från ”semestern”…
Leave a Comment
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Det är så härligt med mammor i offentligheten som i sina bloggar på olika vis ger uttryck för att mammalivet inte är sådär ”underbart” (som man kan tro om man exv ser en Hollywood-film eller läser intervjuer med sådana som lämnat småbarnslivet bakom sig och bara minns godbitarna). Jag känner precis igen mig i semesterkänslan du beskriver, men vet också att det går lite upp och ner beroende på barnens olika faser. När vi bara hade två barn och åkte på semester när de var 5 och 2,5 kunde vi vuxna för första gången hinna läsa varsin bok under en ledighet. Nu har vi tre barn och en hund, och vår fjällresa i år var lite mer som den du beskriver… I alla fall i efterhand mysig. På sitt sätt!
Tack, skönt att man inte är ensam. Herregud, tänk vilken dröm att ligga i en fotölj och kunna läsa en tidning från början till slut… Jag satsar på att försöka se ljuset i tunneln!
Hej, som både mamma till 2 vuxna döttrar samt förskollärare sedan 25 år kan jag bara säga att det går över, innan sommaren är slut så är det frid och fröjd igen. Innan nästa period börjar ha, ha. Skämt åsido, se det som en utvecklingsfas som de bara skall gå igenom förr eller senare för att bli självständiga, harmoniska och glada människor. Kram på er
Fint skrivet. Försöker tänka på det varje gång de går igenom något. Det finns en bra anledning trots att det är jobbigt. /Jenny
Det händer ngt magiskt när dom fyller fem! Lite insikt om den egna dödligheten och fjärrstyrning( mamman ilvrålar NEEEJJJ) gör livet lättare. Nu är dom 13 och 14 och vi har superkul. När dom var 2 och 3 låste jag in mig i badrummet och grät mer än en gång….Även den största kärleken tröttar ut en totalt ibland.
Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Min 3,5 åriga gangster Douglas är precis lika dan. Dessutom ilsken till tusen om saker inte går hans väg. Han pendlar mellan arg, klängig, intensiv, uppfinningsrik, busig. Ibland tar han mig i kinderna och säger ”du är söt mamma” Det är hiskelig tur att det kommer fler egenskaper i förpackningen gangster haha kram bea
Härligt att höra att fler har det upp och ner….Mina barn har gått igenom mycket under sina olika åldrar och vi har just haft en jätte tuff period med sonen som grubblat och vart rätt för allt typ, tar så otroligt på krafterna…..Hoppas det lugnat sig…kramen